AnbudsJournalen upphör som egen tidning

Nu tackar vi för oss
efter 17 spännande år

Sjutton också! Är det slut nu?

Ja, denna utgåva innebär slutet för papperstidningen AnbudsJournalen som efter 17 mycket händelserika år nu tackar för sig.

Nästa gång du möter namnet AnbudsJournalen är det som fördjupande sidor i kollegan Upphandling24, som går segrande ur striden om läsarna.

AnbudsJournalens första utgåva utkom i augusti 1994. Valrörelsen pågick som bäst och det stod klart att den borgerliga Bildt-regeringen sannolikt skulle förlora regeringsmakten, som man innehaft sedan 1991. AnbudsJournalen proklamerade förutseende att ”Göran Persson drar åt svångremmen”. Så blev det mycket riktigt också.

Sedan dess har tidningen fortsatt att förutspå händelser i upphandlingsvärlden. Men kanske framför allt kommentera det redan inträffade, inte minst rättspraxis. Det som började som ett annonsorgan utvecklades till en tämligen heltäckande facktidskrift för Upphandlarsverige.

Affärsinformation
Claes Aldurén, tidningens och företagets grundare tillsammans med Stefan Elg, förklarar i profilintervjun på sidan sju att man inte ville göra en glassig magasinsprodukt utan få ut ren affärsinformation. Så småningom vidareutvecklades tidningen till att bli en nyhetsförmedlare och till att kvalificerat och initierat kommentera rättsfall, med mera.

Sverige var i början av 1990-talet på väg in i den Europeiska Unionen och som en av många konsekvenser skulle man införliva direktiv om offentlig upphandling. Man gjorde det på svenskt vis, med utredning, remissrunda, förarbeten, lagrådsremiss, proposition och tungt klubbslag i riksdagen.

Regler fanns
Under många år hade Sverige reglerat användningen av skattemedel när det gäller inköp. Redan under 1800-talet fanns bestämmelser för hur upphandling skulle genomföras för statliga myndigheter, de allra äldsta med grund i det militära.

Med Eskil Nord som utredare och Hans Sylvén som en av pionjärerna på lagstiftningsområdet fick vi Lag (1992:1528) om offentlig upphandling som sedermera ersattes av Lag (2007:1091) om offentlig upphandling, utfärdad: 2007-11-22 och uppdaterad: t.o.m. SFS 2011:1030.

Hur många hade inte den tjocka skriften med gula pärmar på bordet; ”Sveriges Rikes Lag – Offentlig upphandling” av Margareta Hentze och Hans Sylvén. Så småningom kom Allegos lilla gröna, med LOU (klassiska området och försörjningssektorerna), innan det så småningom blev två lagar, LOU (klassisk sektor) och LUF (försörjningssektorerna).

Många debatter
Själv minns jag många debatter och diskussioner. En handlade om Kapitel 6 (numera kapitel 15) i LOU som ett antal upphandlingschefer ville skrota. Ett upprop gjordes i samband med årsdagarna som Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) arrangerade. Min företrädare Stefan Elg var inte nådig i sin sågning av uppropet.

Jag minns också ekonomiprofessor Christina Rambergs utspel på SOI-dagarna i Östersund då hon provocerade en del, men blev populär hos andra, genom att plädera för ett slopande av LOU.

Hennes inlägg blev en ”snackis” i upphandlingsvärlden. Och självklart fanns hennes argument återgivna i AnbudsJournalen, även om vi på ledarplats ställde oss tveksamma till ett slopande av hela upphandlingslagstiftningen under tröskelvärdena. Inte minst som runt 90 procent av samtliga svenska upphandlingar sker under tröskelvärdena.

Skattemedel
Att låta dessa förbli helt oreglerade skulle rimma illa med krav på kontroll av skattemedlen. Och mot bakgrund av fall med korruption och oegentligheter framstår det som naivt att plädera för ett totalt slopande av regelverket för offentlig upphandling. Tyckte vi då och tycker vi nu.

Eva Sveman, populär förbundsjurist som också medverkar i denna utgåvas avskedsenkät, går inte så långt som att vilja slopa hela regelverket. Däremot är hon för en kraftfull förenkling av hela lagstiftningen. ”Den har idag en detaljeringsnivå som är befängd”, menar förbundsjuristen som inte tror att våra offentliga upphandlare är så korrupta att de behöver detaljstyras. Den nuvarande lagstiftningen gynnar inte den goda affären, klarlägger hon.

Ska ta ställning
En tidning ska ta ställning och på så sätt förhoppningsvis driva utvecklingen framåt. AnbudsJournalen har varit ”härligt provokativ” skriver den nuvarande SOI-ordföranden Lisbeth Johnson i sitt enkätsvar. Att ha varit provocerande är ett toppbetyg för en tidning.

Anna Ulfsdotter Forssell, Delphi, skriver att tidningen har stimulerat utvecklingen och ökat engagemanget. Hon kommer att sakna den, erkänner hon. Även detta framstår som ett gott betyg för AnbudsJournalen.

I tidningen svarar ett antal personer i Upphandlarsverige på tre frågor:

1) Vilken var din roll kring tiden när LOU infördes och AnbudsJournalen startade?

2) Vad har tidningen betytt för utvecklingen och debatten kring offentlig upphandling?

3) Vad behöver göras för att förenkla upphandlingen och främja den goda affären?

God läsning och tack för oss!

Bo Höglander
AnbudsJournalen nr 20