Romfördraget från den 25 mars 1957 innehåller inte några speciella regler för offentlig upphandling. Fördraget innehåller dock vissa grundläggande krav som måste uppfyllas av medlemsstaterna även vid offentlig upphandling.
Art. 5 om medlemsstaternas lojalitetsplikt och skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördraget (solidaritetsprincipen). Artikeln återger en folkrättslig solidaritetsprincip på vilken Romfördraget vilar. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs och avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås. Medlemsstaterna skall vidare kontrollera tillämpningen av EG-rätten och beivra överträdelser genom effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner, jämförbara med de sanktioner som är tillämpliga vid överträdelse av inhemsk rätt av motsvarande slag och betydelse.
Art. 6 om icke-diskriminering på grund av nationalitet.
Art. 30 med flera om fri rörlighet av varor och förbud mot kvantitativa restriktioner avseende import samt åtgärder med motsvarande verkan, en av "de fyra friheterna".
Art. 52 med flera om fri etableringsrätt.
Art. 59 med flera om frihet att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen, en av "de fyra friheterna".
Art. 85 förbjuder avtal mellan företag som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt artikeln är ogiltiga. Beträffande avtalsvillkor som kan vara ogiltiga till följd av brott mot art. 85.
Art. 90.1 ålägger medlemsstaterna att, beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda och exklusiva rättigheter, inte vidta eller behålla någon åtgärd som strider mot reglerna i fördraget.
Art. 90.2 anger att företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underställda reglerna i fördraget.
Art. 92 om förbud mot otillåtna statsstöd. Oförenligt med gemenskapsrätten är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vad slag det vara må som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, om det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Med statsstöd förstås bidrag inte bara från staten utan också från kommun, landsting med flera. Det kan inte uteslutas att ett ensidigt gynnande av lokal leverantör, oavsett om det skett genom upphandling eller ej, kan anses som brott mot denna artikel.
Art. 100 a är av särskilt intresse när det gäller miljöfrågor. I punkt 3 åläggs kommissionen att i sina förslag om hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd "utgå från en hög skyddsnivå".
Art. 169 ger kommissionen rätt att avge ett motiverat yttrande (reasoned opinion) till en medlemsstat om kommissionen anser att staten i fråga underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördraget efter att genom en så kallad formell underrättelse (formal notice), ha givit den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter. Denna möjlighet föreligger således även för till exempel upphandlingar under tröskelvärdena som inte är direktivstyrda. Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får denna föra ärendet vidare till EG-domstolen.
Art. 177 behandlar EG-domstolens behörighet att meddela förhandsavgörande (tolkningsbesked) avseende tolkning av fördraget eller giltigheten och tolkning av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner.
Art. 189 definierar förordningar, direktiv och beslut. Enligt artikeln överlåter fördraget åt de nationella, författningsberättigade organen att bestämma form och tillvägagångssätt för införlivningen av direktiven med nationell rätt. Beträffande upphandlingsdirektiven har Sverige införlivat dessa med svensk rätt genom LOU samt vissa förordningar.
Art. 223 1 b medger att vissa inskränkningar görs från fördraget för att skydda väsentliga nationella säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Sådana åtgärder får emellertid inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda enbart för militärändamål (dual use).